Konstfack

Master / Jewellery + Corpus

Speaking Object Fluently
 
Communication can be done through different channels. Communication in words depends on speaking a mutual language, whereas communication through objects often depends on a mutual cultural background. This might sound like a bigger limitation, but in reality more people share cultural knowledge than people share communication skills in English, French or Mandarin.
 
Vivi Touloumidi is relying on a mutual cultural background in the project, “What will cosmos say?” Her exam work has taken its starting point in the current economic situation of her home country of Greece and the consequences for the population. Her work investigates the possibilities of jewellery as a media for personal statements, but also as a media of a mutual protest.
 
Karolina Hägg’s work refers to a cultural heritage as it investigates the eating habits of the Western world. Voluptuous corpus and object knowledge of chemical manipulation of food is combined with the rather seductive appearance of still life paintings of the 17th century.
 
 
Tarja Tuupanen is investigating the material culture of “traditional Scandinavian” stone objects, which are mainly produced in China. By doing so, her exam work connects well with her own roots of being educated as a skilled stone carver. Use of skill is, however, not the main story told since her works reveal how the apparently well known cultural setting is a deceiving frame.
 
Jon Ek’s work takes its starting point in neuroscience as he investigates ambivalence as a potential creative force. The cultural frame is, however, an essential part of the communication in his work. He is relying on a mutual understanding of jewellery being an object of individual belonging in order for his work to create ambivalency.
 
The work of the Master’s students graduating from Jewellery + Corpus this year are referring to mutual cultural knowledge, mainly within the setting of the Western world, but the objects created are challenging esthetic appearances that might appeal beyond cultural borders; which means that they are speaking the language of Object fluently.
 
Karen Pontoppidan, Professor of Jewellery and Corpus Art
Att tala föremålets språk flytande
 
Kommunikation kan skegenomföras genom olika kanaler. Kommunikation i ord kräver ett gemensamt språk, medan kommunikation genom föremål ofta kräver en gemensam kulturell bakgrund. Detta kanske låter som en större begränsning, men i själva verket är det fler som delar kulturell kunskap än som kan kommunicera på engelska, franska eller mandarin.
 
Vivi Touloumidi förlitar sig på en gemensam kulturell bakgrund i projektet “What will kosmos say?” Hennes examensarbete har sin utgångspunkt i den aktuella ekonomiska situationen i hennes hemland Grekland och dess konsekvenser för befolkningen. Hennes arbete undersöker smyckets möjligheter att vara ett medium för personliga budskap, men även för gemensam protest.
 
Karolina Häggs arbete refererar till ett kulturellt arv i det att det undersöker västvärldens matvanor. Fylliga kroppar och kunskap om kemisk manipulation av mat kombineras med sextonhundratalets stillebens förföriska utseende.
 
 
Tarja Tuupanen undersöker materialkulturen hos “traditionellt skandinaviska” stenföremål, som främst produceras i Kina. På detta sätt anknyter hennes examensarbete till hennes egna rötter som utbildad stenhuggare. Men hantverksskickligheten är inte det centrala i hennes verk, utan det avslöjar hur till synes välkända kulturella kontexter utgör en förrädisk inramning.
 
Jon Eks arbete tar sin utgångspunkt i neurovetenskap och undersöker ambivalens som en potentiell kreativ kraft. Den kulturella ramen är dock en väsentlig del av kommunikationen i hans arbete. Han förlitar sig på ömsesidig förståelse av smycken som objekt för individuellt tillhörande för att arbetet ska skapa ambivalens.
 
Masterstudenternas examensarbeten i årets Jewellery + Corpus refererar till gemensam kulturell kunskap, framför allt i en västvärldskontext, men de skapade objekten utmanar estetiska företeelser som kan vara tilltalande bortom kulturella gränser, vilket innebär att de talar föremålets språk flytande.
 
Karen Pontoppidan, professor i metall- och smyckeskonst