Gustav Person
In my work I have focused on various joints and the forms that they can take. A joint is that which binds together different things. The joint can be a seam in textiles, a paper clip for a stack of papers, the meeting of two pieces of wood etc. Joints also exist between us as humans. Something that cements us together in various situations and groups. The joints can arise between humans, animals, institutions, political parties, sports teams, shared interests etc.
To understand the connection between physical joints and those which are more abstract, I have used poetry as a tool. Poems are often very concrete, but concern things that are hard to reach by any alternative means. The limitations and rules that are established when you write a poem force you to adopt an unabashed and direct tone that is also open to interpretation. A very precise poem may also tell us about other things and create understanding on several levels.
You can read joints with your eyes, but also with your hands. This is why it is easier if you are allowed to put them together yourself. This is the reason why I have worked on “dismountable joints” that you can join and break apart yourself.
För att förstå kopplingarna mellan de fysiska fogarna och de mer abstrakta har jag använt mig utav poesin som verktyg. Dikter är ofta väldigt konkreta men berör saker som är svåra att komma åt på något annat vis. Begränsningarna och reglerna som sätts upp när man skriver en dikt tvingar fram en framfusig och direkt ton som dessutom öppnar för tolkning. En väldigt precis dikt kan också berätta för oss om andra saker och skapar förståelse på flera plan.
Man kan läsa fogar med ögonen men även med händerna. Därför är det lättare om man själv får sätta samman dem. Av den anledningen har jag arbetat med så kallade demonterbara fogar som man själv kan bygga samman och ta isär.
